lördag 24 november 2012

1 år!

Idag för ett år sedan hämtade vi hem vår största kille, Oliver. Det känns som om vi haft honom betydligt längre, men det är väl inte så konstigt med tanke på alla turer vi gått igenom tillsammans... Tänk vilken "huligan" han faktiskt var det första halvåret och den förtvivlan vi kände över att inte kunna handskas med honom. Men trägen vinner och med mycket arbete har vi nått väldigt långt på det här året, både han och vi. Idag hade han och Emmy väldigt kul på PNH-träningen och Oliver blev riktigt yster när han "fick tillåtelse" att låta det gå undan lite. Han hoppade och gjorde galopp språng och tunnorna som han skulle hoppa över (av egen fri vilja), hittade han på hundra olika sätt att undvika, ha ha ha! Men två gånger tyckte Mr att han kunde ta ett skutt över, varav en av gångerna fastnade på film.
Tanken med alla övningarna är att han och vi ska kunna förstå och lyssna på varandra. Han ska få fram sin lekfullhet och nyfikenhet och av egen fri vilja "leka" tillsammans med Emmy eller den av oss som arbetar med honom - därav namnet "7 games". De sju lekarna kan bli oändliga, det är bara fantasin som sätter gränser för hur långt man når.


Annars har dagen rasslat på i en väldig fart och nu känner vi oss allihop ganska så mosiga faktiskt. Vi hade tänkt köra lite Wii sports en stund, men maten måste få sjunka ner lite innan vi går en rond med basket eller golf, eller vad det blir för kul.

Agnes och Gustaf passar på att mysa en stund i soffan mellan alla lekstunderna. Han är verkligen en bäbis, vår minsta kille. Han är jätteduktig och sover mellan Anders och mig hela nätterna och när morgonen kommer sitter han där mellan oss och bara väntar på att någon ska gå upp, så att en ny bus-dag kan ta sin början :-)

Lite mys också

Våra stora katter får sitt också, även om det finns en liten luddtuss här hemma nu, till deras stora förtret. Det går allt bättre och de verkar så sakteliga att bli lite nyfikna på honom. Det är när han inte kan hejda sig, utan rusar fram och sticker ner sitt lilla huvud bredvid dem i matskålen som de fräser ilsket åt honom, och det kanske man kan ha förståelse för :-). Dessutom klarar inte hans lilla mage vuxen maten ännu, så det är väl tur att de inte släpper fram honom. Nu får han i alla fall gå fram och lukta lite på dem, utan att de fräser åt honom. Förhoppningsvis kan någon av "gammeltanterna" ta honom till sig, det märks så väl att han så gärna vill vara nära dem. 

Agnes har högläsning för en nöjd Flisan
Emil har blivit fin i håret idag, äntligen, men vill som vanligt inte vara med på bild. Han säger bara att det är olagligt om jag lägger ut bilder på honom utan hans medgivande... synd bara att det är jag som är hans målsman, som bestämmer då, ha ha ha... Men jag får väl smyga med kameran om jag ska lyckas få en bild på ungen, så jag får väl respektera hans åsikt för stunden ;-)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar