måndag 24 september 2012

Tack för att det finns folk för våra barn!


Efter en något stökig natt, med mindre barn som blivit störd av bankande i väggarna och i spegeln??!! och efter det inte kunnat sovit något vidare, är det en mycket trött studerande idag kan jag säga.
Inte blev det bättre när Emil ringde vid lunch-tid och talade om att det "skett en liten olycka" på skolan. Ett lysrör hade exploderat och glasskärvor från det hade skurit honom i huvudet. Då satt han hos skolsköterskan, som undrade om jag ville att hon skulle försöka tejpa ihop honom eller om jag ville ringa vårdcentralen? Hade på tungan att säga "och hur faaan ska jag veta det som inte ens är i samma rum som honom"???!! Men som tur var kunde jag behärska mig och frågade om hon inte kunde ringa till vårdcentralen och förklara läget, eftersom hon visste hur skadan såg ut och så kunde jag komma och hämta honom för att skjutsa ut honom. Efter en stunds diskuterande med honom och mig, bestämde hon sig för att försöka tejpa såret själv. Men efter bara en liten stund ringde hon och sa att hon talat med VC och att de ville han kom ut dit, gick det bra för mig att hon skjutsade honom och de tyckte inte jag behövde möta upp dem där.. Så kvar hemma satt jag och försökte smälta att ett av mina större barn faktiskt har börjat "släppa taget" om mamma och att jag får väl börja göra försök till det samma, men inte fasen är det lätt! Pratade i alla fall med Emil om han verkligen skulle till skolan igen (jag vet PJÅSK!) och det tyckte han att han skulle, "han hade ju inte ont". Fyra stygn hade det blivit i alla fall och om 8 dagar ska skolsköterskan ta bort dem. Hon lovade att hon skulle ge Emil en tid och se till att det blev gjort. Tack säger jag bara för att det faktiskt finns folk där som tar hand om våra barn, när inte vi är med och när de inte längre VILL ha oss med!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar