torsdag 12 juli 2012

Glöm inte bort att andas!!

Hela jag skriker efter en kopp kaffe nu, men det är alldeles för sent för det, tar jag det nu så lär jag inte kunna sova alls inatt hur trött jag än är. Tänkte äntligen till lite på varför jag börjar bli så irriterad och trött igen, när det äntligen är sommar och föräldraledigt för mig. Tja, tänker jag bara på hur dagen idag har sett ut är det kanske inte så konstigt. Jag har helt enkelt börjat "surra iväg" allt fortare och fortare igen. Nästan varje dag ser ut ungefär så här: jag är på väg till t ex köket, hittar en smutsig handduk, går till badrummet med den och Oj vad mycket smutstvätt, den ska in i maskinen och OJ vad skräpigt det blev på golvet, fram med dammsugaren och då kan man ju lika gärna passa på att dammsuga hallen och matrummet och till vardagsrummet kom jag aldrig för det var ju i köket jag skulle göra något allra först, vad var det nu då? Och så var det hur mycket som helst som behöver tas om hand i köket och det där hade jag ju glömt i kylen... och så var tvätten klar och torkställningen är full med tvätt som ska vikas och eftersom jag inte längre orkar tjata om hur alla kan ta hand om sin tvätt som är torr själva, så blir det att vika och lägga in på vardera rummet, annars kan jag inte hänga upp den nya tvätten..... och så fortsätter det varje dag. Suck! Det enda nu för tiden är att jag inte längre tror att jag ska dö av hjärtinfarkt när jag känner att jag håller på att kvävas... nu mer vet jag ju att jag har glömt bort att vara snäll mot mig själv och glömt bort att andas. Det är andan som bokstavligt talat sitter i halsen och käken som är så spänd att musklerna faktiskt har dragits åt även runt halsen och ner i bröstet. Mycket läskigt vad illa man kan göra sig själv, utan att tänka på det, eller just därför - att man inte tänker på sig själv..
Fasen jag skulle ju ligga i hängmattan och läsa böcker den här sommaren! Nåja, det har ju inte varit så där vidare värst hängmatteväder, men ändå. Får ta tag i mig själv nu innan det brakar fullständigt i alla fall. Idag kom jag på att det är bara två veckor kvar till Agnes och Anders födelsedagar och det kanske kan vara bra med något fikabröd. Bakade glutenfria bullar först och vanliga sedan, men jag får nog göra en sats vanliga bullar till någon dag, det är ju faktiskt mest "vanlig-kostare" som kommer.

Ett suveränt andningshål, som jag har idag och som nog räddar mig från att gå in i väggen igen med buller och bång, är Oliver. Den stund som jag är i stallet är den stund på dagen som jag verkligen mår bra på. Då är jag enbart "här och nu" med Oliver, något annat går inte och som sagt, det är nog det som räddat mig så här långt. Det går inte annat att må bra när man är där och man kan inte vara annat än glad, hur bångstyrig och krånglig han än är vissa dagar :)

Har en bok som kom i brevlådan häromdagen, som jag hoppas och tror är en riktig måbra-bok. Ska nog börja på den alldeles snart tror jag.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar